Vardagen med en liten valp
Oj vad tiden går snabbt. Knappt hade sista valpen lämnat oss förrän veckorna bara rusade iväg.
Vardagen skulle infinna sig trodde vi, men inte riktigt som innan.
Det var liksom inte som innan då vi kunde åka och jobba, någon kom hem till Tiffany så hon kom ut och man hann till och med utföra ärenden innan man åkte hem.
Med en liten ny valp i familjen var det planering som gällde. Lilla Lissie kunde ju inte vara hemma utan tillsyn så hon måste vara hos en dagmatte. Det var som om att få småbarn på nytt.
Vilken tur att Elina och Jonas fanns tillgängliga och de turas om att passa Lissie.
Så man fick packa väskan, ta den lilla under armen och åka iväg varje morgon. Åka hem på lunchen och släppa ut Tiffen, tillbaka till jobbet och hämta den lilla när jobbdagen var slut. Pust!
Hur tänkte vi egentligen när vi behöll en valp?
Självklart vill vi detta, vi älskar ju våra hundar <3.
Vem kan motstå dessa små sötingar, Lissie och Kelly är här 13v gamla.
Sista valpen flyttar
Då kom tidpunkte då även Kelly skulle få komma till sin familj. En familj som längtat och väntat i 5 månader på att få sin valp. Ända från början när Tiffany blev med valpar, då vi inte visste säkert men misstänkte. När det sen stod klart att det skulle bli valpar blev det en väntan till. När Kelly föddes trodde vi att det var en svart hanhund men det visade sig att det var en tik. Ja vad visste jag, helt grön innom området så är det lätt att se fel. Så Ozzy fick heta Kelly istället som dottern till den store legenden i Black Sabbath heter.
Det enda hennes nya matte sa "måtte hon inte se ut som en pudel". För de hade ju inte sett henne när hon föddes utan valde henne och vilket val de gjorde. Llilla Kelly växte och fick den mest magnifika färgställningen av alla valparna. Stolt hållning som en lady poserar hon framför kameran,
Nu var Kelly och Lissie 10v och har haft en underbar tid tillsammans. Busat och lekt, ätiti och sovit och kelat och varit så nära varandra. När Kelly åkte blev det så tomt och tyst, men bara tills det var dags att sova. Då förstod Lissie att hennes bästa syster och lekkamrat inte var kvar längre, gråtande letade hon efter Kelly i huset. Även Tiffany letade efter Kelly. Men nu har Lissie har hittat sin favoritplats i soffan hos oss eller på kudden.
Som tur är kommer de att träffas ofta och då kan de leka igen som förr.
Valparna flyttar
Då kom den stora helgen då valparna var leveransklara och skulle flytta till sina nya hem.
Först flyttade Tarja som numera ska heta Zelda, till Stenkullen. Det var svårt att skiljas från henne men hennes nya matte är så glad för Zelda så hon kommer att få det bra.
Sen var det Enyas tur som skulle flytta söderut till Skurup. En förväntansfull familj som inte kunde vänta längre utan kom så fort de kunde på lördagen. Så härligt att se :-)
Kellys nya familj kom och hälsa på men Kelly skulle stanna lite mer än en vecka till. Fast längtan är såååå lååång så de var tvungna att komma o kela lite.
Bonos hela stora familj kom och flickorna var så glada, ja pappan oxå. Det svårast för Robban att skiljas från Bono som nu ska heta Kenta. Tur är att vi har nära till Kenta för han kommer att bo i Kristianstad.
Sist flyttade Amy och hon ska bli Smålänning i Älmhult, nära Ikea. Så det blir många besök på Ikea framöver ;-)
Nu är det bara Kelly kvar ett tag till hos Lissie, Tiffany, mig och Robban. För samma helg som fyra av valparna flyttade, flyttade även sista "människovalpen" hemifrån.
Så tyst och lugnt det blev helt plötsligt, men även tystnaden kan vara både skön och lite skrämmande. Nu är vi två vuxna själva med våra hundar. Våra barn har alla flyttat och det tog sina 20 år för dem att ta steget. Tänk att valparna flyttar redan vid 8 veckors ålder, då är de mogna att flytta hemifrån.
Vi saknar dem alla redan men vet att de får det bra i sina nya hem.
Här är hela familjen samlad,
Hos veterinären
Då var det äntligen dags för valparna att komma till veterinären.
De skulle undersökas, chppas och få sin första vaccination. Men att åka iväg med 6 valpar och mamman och pappan är inte det lättaste. Elina och Robban tog alla hundar i bilen och jag mötte upp utanför mottagningen.
Valparna var så snälla och tysta där de satt i buren. De undrade väl vad som var på gång...
Men det gick så bra alltihopa. De var så snälla, och lät sig undersökas, få vacciner men den där chippningen gjorde ont. Tiffany fick trösta dem en efter en så det gick bra.
Alla valparna blev godkända och det kändes riktigt skönt.
Här sitter de små i buren och undrar vad som ska hända..
Sista valpen får sin familj
Nu var det bara Enya kvar och vi hoppade verkligen någon längtade efter en valp. Då fick jag mail från en familj i Skåne som var just den längtande familjen. Det blev ett snabbt beslut och de kom upp på tisdagen och träffade valparna. En familj som hade haft hund innan och nu kände sig redo att anta utmaningen igen.
Men just rasen cockeroo var ny för dem, men det var inte svårt att smälta när alla goa valpar mötte dem.
Precis som de andra familjerma kände vi att detta var rätt familj för en av våra valpar, Enya.
Då har alla våra valpar fått en ny familj och det känns så skönt!
Sista helgen med hela familjen samlad..
Tänk vad snabbt tiden går. Känns som om det bara var någon vecka sedan valparna kom in i vår familj och vände upp och ner på allting. Från att haft en fritid där vi kunde göra som vi ville till att passa valpar, värma mat, byta i valplådan och tidiga morgnar med ett pipande utan dess like. Det fanns vissa dagar då man kände att det ska bli skönt när valparna kommer till egna hem, men det var då det. Nu är valparna över 7 veckor och tidpunkten närmar sig för ett överlämnande till de nya förväntansfulla familjerna. Våra små valpara ska lämna oss.
Sista helgen var hela familjen samlad, alla valparna, Tiffany och Suddas, alla våra barn: Jonas, Elina, Sophia och Anders, Martin och Markus, mormor och så jag och Robban. Bättre födelsekalas kunde jag inte få, detta kommer jag att minnas :-)
Lilla Amy fick träffa sin familj på helgen för första gången. En lika föräntansfull familj som de andra och som blev helt överförtjust i energiknippet Amy. Så för hennes del blir det Älmhult som blir hemstaden, inte så långt bort utan att man kan träffas ofta, ja varför inte varje gång man ska till Ikea ;-). Så skönt att veta att även Amy kommer till en bra familj. Undrar om hon kommer att fortsätta lära sig knyta upp skor...
Nu är det bara en valp kvar, vår lilla sångfågel Enya. Enya är den valpen som har ändrat sitt utseende från en lockig cockerpoo valp till en liten lady. Hon har slätare päls och ett fint, rent huvud och ser väldigt "fin" ut - en riktig Lady. Undrar vilka som kommer att bli hennes lyckliga familj..
Nya hem till valparna
När valparna var fyra veckor fick de börja träffa andra människor som var intresserade av en valp. Men det ska ju tilläggas att inte alla ville köpa en valp utan de var sååå nyfikna på de små liven.
Sen fanns det ju de som redan innan valparna var födda, tingade en valp. Så var det med Kelly.
När Kelly föddes trodde vi att hon var en svart hane. Så det blev namnet Ozzy direkt, ja ni vet ju efter vem.
Men jag hade sett fel, det visade sig att hon var en tik! Så det fick bli Kelly, Ozzys dotter heter ju så.
Kelly blev också den största i kullen och det visade sig att hon skulle få en härligt melerad färgskala i svart och brunt (Liver Roan), med en vit slips- så underbart fin. Kelly ska flytta till Blekinge och bli Mörrumsbo. Hon ska få springa runt i en lummig trädgård, gå på långa promenader längs ån, åka lastbil o skälla på hästar. Ja, hon kommer att få ett underbart hundliv och bli så bortskämd av sin nya matte och husse (det vet jag).
Den andra valpen som fick ett nytt hem var Bono. Bono som är den enda hanen i kullen ville egentligen Elina ha. Men hon har ju redan Suddas, det räcker väl. Han får hon ju hålla hårt i, det har vi ju märkt;-)
Bono blev snabbt populär hos alla, så det var mycket kel och mys med honom. Familjen som valde Bono hade längtat såååå länge efter en hund och nu var det äntligen läge. Första mötet med valparna visste de inte vem de skulle välja. Flickorna i familjen fastnade för Enya och pappan för Bono. Så de fick åka hem o tänka på saken, men de var snabbt tillbaka och var eniga om Bono. Kommentaren " huset fullt med tjejer så vi måste ha en kille" vet jag inte om det var avgörande. Men hur som helst så hade de gjort ett bra val. Vi blev så glada att få ha Bono på nära håll för han skulle bli Kristianstadsbo i city, men först en liten sväng i Färlöv. Bono kommer att bo nära Elina så även hon blev nöjd. De tre flickorna i familjen kommer att skämma bort Bono nu när de äntligen får sin hund. Han kommer att få det underbart!
Jag hade redan bestämt mig för att spara en valp till vår familj. För Tiffanys skull kunde det vara roligt med lite sällskap. Hade Alice överlevt hade blivit hon. Nu föll mitt hjärta för Amy, den allra minsta tiken, fast jag gillade ju Lissie också. Robban ville ha Bono men det hade inte funkat med en hane när vi har Tiffany. Så det var Amy länge tills hon började visa att hon hade driv i sig, hon började bli lite kaxig! Oj, hur skulle det gå med Tiffen om Amy visade sådan kaxig attityd, Tiffany som är så snäll och lugn. Då kom lilla Black&Tan Lissie och började visa intresse för mig, hon var så snäll och go och lugnare än Amy. Mitt hjärta smälte <3. Det kändes helt rätt och har mognat fram efterhand. Vad hände då? Jo, Amy började ställa in sig hos mig, hon var så kelen och villa ligga på rygg o bli klappad på magen, helt underbar. Kanske hon kände på sig vad som var på gång? Usch, sådan ångest jag fick. Nu vill jag behålla bägge men vet att det inte går. Vi får väl se...
Vi fick kontakt med en familj utanför Lerum, Stenkulla närmre bestämt. Ligger en bit in i landet från Göteborg. Första samtalet med mamman varade i nästan en timme, så många frågor om valparna. De ville komma och se valparna, redan till helgen då de var 5v. Mamma, dotter och pojkvän kom och åker man så långt då har man bestämt sig för att bli valpägare. Tiffany godkände familjen direkt och de fick träffa valparna-sen var det kört. De blev helt förälskade i de små söta underverken och bestämde sig för att tinga en valp. Det var Tarja som blev utvald och hon somnade till slut i mammans famn, jättegulligt. Tarja ska få träna både Agility och freestyle i sitt nya hem. Hon kommer att få en kompis som heter Zita som är en liten papillon. Planer finns även att träna Tarja till SOS hund. Vilken fantastisk familj Tarja kommer till, inga latheter här minsann.
Nu har vi bara två valpar kvar som behöver komma till nya hem: lilla Amy och sångfågeln Enya.
Amy är minsta tiken men inte minst i sinnet, hon är en tuffing som inte ger sig.
Enya är så lik Tiffany när hon var liten och hon vill ha mycket uppmärksamhet, kel och mys. De är väldigt lika i färgerna och kommer att bli så ljuvliga. Vem kan motstå dessa små sötnosar <3
Valparna växer
..och de blir allt större och hungrigare!
Redan innan de var fyra veckor fick de smaka på rå nötfärs, vilket de mumsade i sig direkt. Efter några dagar började vi blanda i lite färdig valpmat i passerad form och lite vatten. Tänk att dessa små söta valpar åt som galningar som om det var deras sista måltid. Så härligt att se :-)
De växer och fort går det minsann. Bara på en vecka har det hänt så mycket med de små liven.
Nu räcker knappt deras valplåda och lilla hagen till längre. De vill utforska mer och försöker rymma så gott det går. Det började med att Elina fick bry, när Bono envisades med att han ville se mer. Så han klättrade helt enkelt över valplådan. (vi fick flytta gallret efter det, se bilden ovan)
Så de fick komma ut i hallen och köket för att undersöka vad det var för miljö. Men det gällde att vara med, för lite kiss här o lite där fick vi tåla. Bästa var såklart att komma ut på gräset och springa fritt och de kunde de faktiskt. Här fick jag en helt underbar bild på alla valparna i full fart: " matmaskinen går iväg, efter henne..."
Till slut fick även "matmaskinen" ge sig och valparna fick som de ville. Trots valparnas tänder som nu är som små sylar i käkarna kunde även Tiffany lägga sig ner och slappna av och ge di. Underbart!
Familjen cockerpoo
Visst är det kul när hela familjen cockerpoo är med på bild, om man nu hinner få med alla på en gång... För små valpar som nyss upptäckt att det finns något mer utanför valplådan, har ju så brått. Så man ska inte tro att de är stilla någon längre stund, utan det gäller att vara snabb på fotoavtryckaren. Jag är ingen vidare fotograf men det är Fia som fångade några fina kort i sommarsolen.
Här poserar Bono och Amy hänger över en trött Tarja. I bakgrunden myser Tiffany med Enya och Lissie.
Här är minsann hela familjen cockeroo samlade :-)
Vad ska valparna heta?
Även om valparna kanske kommer att få egna namn när de hamnar i nya familjer så ville vi, i vår familj sätt namn på valparna. Frågan var bara vilket tema eller kategori vill skulle välja från? Men egentligen var det inget svårt val, hela familjen älskar ju rockmusik och hårdrock så saken var ju klar.
Elina och Sophia var mest ihärdiga med namnförslag. Alice, den lilla tiken som dog fick sitt namn allra först.
Sen fanns det många förslag men till slut hade vi enats.
Första lilla bruna tiken fick heta Amy, efter Amy Winehouse.
Tik nummer 2 var störst i kullen fick namnet Kelly, för jag trodde det först var en svart hanhund och han skulle då heta Ozzy.
Sen kom enda hanhunden, en brun fin som fick namnet Bono. För han är en av de största, ja både valpen i kullen och artisten Bono.
Nästa svarta tik som var black&tan fick namnet Lissie, efter Thin Lizzy såklart, stavningen efter en annan Lissie.
Den sista svarta tiken som föddes fick namnet Tarja, efter Nightwish bästa sångerska.
Sist, tidigt på morgonen föddes lilla bruna Enya, som har samma ljuva stämma som Enya vars musik vi lyssnar mycket på i denna familj.
Valparna började nu få mer personlighet, de började upptäcka varandra och småmorrar och pipskäller när de busar omkring. Nu är den lugna studenden förbi och en tid i valparnas utvekling. När de var ca 4v fick de komma ut en stund på gräset och då tog vi de första enskilda korten på dem alla.
Amy:
Kelly:
Bono:
Lissie:
Tarja:
Enya:
Ögonen och öronen öppnas...
..nu händer det saker.
När valparna var två veckor började de öppna sina ögon och öron. Från att varit helt beroende av att känna sig fram till maten så började de nu kunna se sin mamma. Vi märkte också att Tiffany nu började komma tillbaka till oss och sitta med när vi åt och hon kunde till och med unna sig en stund för kel, helt underbart!
Under tredje veckan började de röra på sig mer i valplådan om nog på små ostadiga ben och de ramlade omkull lätt. Men nu började den lilla valpen ta mer form och få en personlighet.
Snart var valplådan för liten och de behövde få lite större utrymme att röra sig på. Så vi fixade en öppning i lådan och hägnade in del av rummet med kompostgaller. Det var en helt ny värld för de små valparna.
Här är lilla Amy som öppnat sina små blå :-)
Valparnas första vecka
Under första veckan var det väldigt lugnt i valplådan. Tiffany skötte dem helt och hållet, dia dem, höll dem rena och vi lämnade dem i fred. Men oj vad Tiffany var hungrig. Första dagarna efter valparnas födsel var det förutom valparna bara mat som fanns i huvude på henne. Valpfodret blötte vi upp med vatten och hon åt det med god aptit. Vatten i mängder och det bästa var när matte kom med skålarna under tiden som hon diade. Snacka om service!
När valparna föddes kunde jag inte väga mer än två valpar. Tiffany var så orolig att hon hämtade dem från vågen när jag lade dem där. Så det var bara att låta bli och vänta tills hon var lite lugnare. När jag väl fått kontrollväga dem kändes det bättre. Första valpen som kom ut var minst. Hon vägde bara 128 gram och de andra vägde minst dubbelt så mycket. Så nu fick jag kontrollväga henne för att se så hon gick upp i vikt. Men de var så duktiga allihopa att äta. Under andra veckan hade alla vänt i vikt och gått upp det dubbla vilket de bör ha gjort.
Här är en bild på de små valparna när de är en vecka gamla.
Valparna föds
Denna blogg skulle ju handla om valparna. Men först behövdes en liten presentation av mamman och pappan till de små som nu äntligen är klar. Totalat så födde Tiffany sju små valpar.
Allt gick bra under förlossningen, Tiffen var en duktig mamma som visste vad som skulle göras. De första fyra kom med en halvtimmes mellanrum, sen dröjde det en och en halvtimme när lilla Alice kom. Hon var en liten väldigt ljus tik och rörde sig inte så mycket när hon föddes, jag trodde hon var död men Tiffany slickade på henne så hon rörde sig. De två därefter kom tätt och sen var det stopp, trodde jag. Klockan var nog vid 4-tiden på morgonen och jag somnade, men vaknade en timme senare och upptäckte att Tiffany själv fött fram och tagit hand om valp nr7. Sen var det lugnt och Tiffany var trött, valparna suttade och jag somnade igen.
Det är inte lätt att sova efter en sådan natt. En stor händelse och en helt ny situation för Tiffany.Lite orolig var vi för Alice som hamnade utanför och blev lite kall. Vi lade till henne igen men hon sov mest. Tiffany ville aldrig riktigt lugna sig, hon flämtade väldigt mycket och jag tyckte hon kändes varm. Tempen visade 39.4 och då ringde jag djursjukhuset. De ville att vi skulle komma in och kolla henne så det inte fanns någon valp kvar. Så det var bara att packa ner alla valparna och Tiffen i en tvättkorg och in i bilen mot Hässleholm.
Väl på sjukhuset blev Tiffany röntgad vilket såg normalt ut och ingen valp var kvar. De tog blodprov för att kolla kalk och blodsockervärdet. De var bra bägge två och det var skönt att veta. Men ett förhöjt värde av de vita blodkropparna visade en eventuell infektion på gång. Så hon fick antibiotika för detta. Veterinären tittade även på lilla Alice och sa att vi kunde pröva att stödmata henne med ersättningsmat. Det var med en stor lättnad vi lämnade sjukhuset. För hur det än är så är det ju Tiffany som står oss närmst och vi kunde andas ut.
Valparna var duktiga på att äta och Tiffany skötte dem exemplariskt. Det var bara lilla Alice som hamnade utanför och Tiffany buffa på henne men hon förstod nog redan hur det var fatt med Alice. Vi gjorde allt vad vi kunde för henne, stödmata henne och hade henne nära kroppen för att hon skulle hålla värmen. När hon fick första krampen förstod jag att det nog inte stod rätt till med henne. Efter ett och ett halvt dygn somnade Alice in. Det var hemskt men nu slapp hon må dåligt.
Tänk att man kan sörja en så liten varelse och ta den till sig på så kort tid. Söta lilla Alice!
Suddas
Suddas kom in i familjen när min dotter Elina blivit helt betagen i denna lilla black&Tan cockerpoo. Elina bodde inte hemma längre och kom hem en dag med detta lilla söta knyte. Förstår att hon smälte för det gjorde vi. Detta var i november 2011.
Suddas mor är en svart engelsk cockerspaniel som heter Tiramisu och pappan en Toypudel blac&tan som heter Viktor. Han föddes den 18/8, såg ut som Tiffany när hon var liten fast såklart en helt annan färgställning.
När de kom på besök första gången så var inte Tiffany så imponerad. Suddas var ju bara en valp och ville busa och leka med Tiffany men se det ville inte hon. Det tog ett par gånger innan Suddas fick med Tiffany på lekar i trädågården.
När de kom på besök första gången så var inte Tiffany så imponerad. Suddas var ju bara en valp och ville busa och leka med Tiffany men se det ville inte hon. Det tog ett par gånger innan Suddas fick med Tiffany på lekar i trädågården.
Allt eftersom Suddas blev större så fick hundarna en bättre kommunikation sinsemellan. Suddas lärde sig att Tiffany inte alltid var så på hugget att leka, hon var ju ändå snart 6 år. Ibland får han fart på "tanten" och då ser de ut att ha riktigt roligt tillsammans. Fast Suddas har snabbare fart är Tiffany när det ska springas.
Suddas känner sig som hemma hos oss och gillar att gå runt i trädgården och lukta och njuter av att få springa fritt. Hemma i lägenheten i stan så är det inte så gott om plats. När Elina o Suddas är ute och går så fick han gå snällt brevid. Men det är han riktigt duktig på, att gå fint vid sidan om Elina och lyda fullt ut.
Suddas har lärt sig massor med konster och Elina tränar honom dagligen på allt möjligt. Agility gillar han men det som han lärt sig sist tar dock ändå priset. Han klättrar/hoppar upp i ett träd på Elinas kommando och sen står hon en meter därifrån och ger nästa kommando. Då hoppar han rakt ut i famnen på henne. Vilken cirkushund!!
Tiffany
Hur kom det sig att vi valde just en cockerpoo?
Barnen hade tjatat i minst 10 år på att vi skulle skaffa hund. Men det har aldrig funnits rätt tid för det. Alla vet vi ju att skaffa hund medför ett stort ansvar och engagemang.
Så varför skulle vi inte det? Barnen började bli stora och kunde hjälpa till att ta hand om en liten valp och allt som det innebar. Vi började se efter annonser, nja ska väl tillägga att Elina var väl den som var mest ihärdig.
Fast som mor i huset och den som bestämnde...(jag ville gärna tro det själv i alla fall) så var det cockerspaniel som gällde. Jag har själv vuxit upp med hundar så det kändes naturligt.
Vi hittade annonser men hittade inte riktigt just den hunden vi var ute efter. Då såg Elina cockerpoo annonsen och två små söta valpar som var helt underbara. Vi bokade tid och åkte dit, vi skulle ju bara titta på dem eftersom jag hade tänkt mig en renrasig cocker.
Ja, väl där vad tror ni hände...jo vi åkte därifrån och var med hund. Så lätt var det :-)
De var de mest ljuvligaste valpar, små nallebjörnar som var helt oemotståndiga. Tiffany hittade till oss direkt och namnet var efter Tiffany Persson, som Elina o Sophia "gnabbas" om "vem som kom på först".
En vecka senare fick vi komma o hämta Tiffany. Åh, vilken lång väntan. Men hon kom hem till oss och hela familjen: Jonas, Elina, Sophia, Martin, Macke o Robban var förväntansfulla och nyfikna. Tiffany vann allas hjärtan och var det bästa vi tillfört familjen. Detta var veckan innan midsommar 2006. Nu började en ny Era i vår familj.
Välkommen underbara hund <3 till Åsum
Kärlek vid första ögonkastet...
Nja, eller var det så?
Vi kan kort och gott säga att Tiffany inte var speciellt intresserad av någon annan hund överhuvudtaget.
Suddas, som är pappa till valparna är den första som fått en bra kontakt med Tiffany. De kunde till och med leka lite tillsammans. Suddas är som Tiffany också en cockerpoo, blandningen engelsk cockerspaniel och pudel. Suddas kom in i familjen för 9månader sedan, det var min dotter Elina som fått tillskott i sin familj.
En vacker eftermiddag hemma i mormor och morfars trädgård blev det plötsligt mer än bara lek. Det skedde, det som vi inte trodde var möjligt. Suddas var ju knappt torr bakom öronen och Tiffany gilla ju inte ens hans framfusiga närmanden. Men, där satt de, fast och förstelnade, de undra nog själva: "Vad händer?"
Ja. Efter ett par veckor, blev det mer och mer tydligt att Tiffany var dräktig. Så. 63dagar framåt räknade vi snabbt fram att Tiffany skulle valpa, runt den 20:de juli. MITT I SEMESTERN!
Vi fick börja planera: Snickra valplåda. Var ska den stå? Ringa veterinären. Surfa över hela internet på information om valpar. Förbereda kosten. Det viktigaste av allt, vem ska vara med valparna när vi börjar jobba efter semestern?
Allt flöt på bra. En vecka innan beräknad nedkomst var det förberedande jobbet att vänja Tiffany vid valplådan och temperatur tagning. Efter fem nätters ihärdigt vak, så började Tiffany visa tecken på att valpningen var på gång.
Natten till den 22 juli född Tiffany sju små valpar. De kom varannan brun och svart valp.
23.20 – Liten brun, tik.
23.50 – Stor svart med mycket vitt på bringan, tik.
00:15 – Stor brun, hane.
00:45 – Black & tan, tik.
02.30 – Liten ljusbrun/vit, tik.
03.00 – Svart med litet vitt på bringan, tik.
05.00 – Brun med lite vitt på bringan, tik.
