Tiffany Åsum

Denna blogg skulle ju handla om valparna. Men först behövdes en liten presentation av mamman och pappan till de små som nu äntligen är klar. Totalat så födde Tiffany sju små valpar.

 

Allt gick bra under förlossningen, Tiffen var en duktig mamma som visste vad som skulle göras. De första fyra kom med en halvtimmes mellanrum, sen dröjde det en och en halvtimme när lilla Alice kom. Hon var en liten väldigt ljus tik och rörde sig inte så mycket när hon föddes, jag trodde hon var död men Tiffany slickade på henne så hon rörde sig. De två därefter kom tätt och sen var det stopp, trodde jag. Klockan var nog vid 4-tiden på morgonen och jag somnade, men vaknade en timme senare och upptäckte att Tiffany själv fött fram och tagit hand om valp nr7. Sen var det lugnt och Tiffany var trött, valparna suttade och jag somnade igen.

 

Det är inte lätt att sova efter en sådan natt. En stor händelse och en helt ny situation för Tiffany.Lite orolig var vi för Alice som hamnade utanför och blev lite kall. Vi lade till henne igen men hon sov mest. Tiffany ville aldrig riktigt lugna sig, hon flämtade väldigt mycket och jag tyckte hon kändes varm. Tempen visade 39.4 och då ringde jag djursjukhuset. De ville att vi skulle komma in och kolla henne så det inte fanns någon valp kvar. Så det var bara att packa ner alla valparna och Tiffen i en tvättkorg och in i bilen mot Hässleholm.

 

Väl på sjukhuset blev Tiffany röntgad vilket såg normalt ut och ingen valp var kvar. De tog blodprov för att kolla kalk och blodsockervärdet. De var bra bägge två och det var skönt att veta. Men ett förhöjt värde av de vita blodkropparna visade en eventuell infektion på gång. Så hon fick antibiotika för detta. Veterinären tittade även på lilla Alice och sa att vi kunde pröva att stödmata henne med ersättningsmat. Det var med en stor lättnad vi lämnade sjukhuset. För hur det än är så är det ju Tiffany som står oss närmst och vi  kunde andas ut. 

Valparna var duktiga på att äta och Tiffany skötte dem exemplariskt. Det var bara lilla Alice som hamnade utanför och Tiffany buffa på henne men hon förstod nog redan hur det var fatt med Alice. Vi gjorde allt vad vi kunde för henne, stödmata henne och hade henne nära kroppen för att hon skulle hålla värmen. När hon fick första krampen förstod jag att det nog inte stod rätt till med henne. Efter ett och ett halvt dygn somnade Alice in. Det var hemskt men nu slapp hon må dåligt.

Tänk att man kan sörja en så liten varelse och ta den till sig på så kort tid. Söta lilla Alice!